Idag kommer jag inte att springa. Fick ganska ont i knäna i går. Och jag är rädd om min kropp. Men i morgon. Jag ska er känna en sak. Många värkar tro att jag är nån sorts övermäniska. Men det är jag INTE. När jag ska gå ner för att springa, så käns det skit jobbigt. Men det struntar jag i. Jag har i förväg bestämt mig för hur långt. Varför? För jag hatar att bryta löften. Så då måste jag göra det oaset hur lång tid det tar. Dessutom så vet jag hur jäkla glad och nöjd jag är efter passet.
Idag blev det detta till frukost/lunch
Känner mig snäll i dag så ni kan få ser hur jag ser ut i mina glasögon. Börjar faktist vänja mig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar